Slakt

Att kunna slakta är bra av flera skäl. Dels är slakt en del av uppfödningen om du äter dina vaktlar. Dels kan bli nödvändigt att själv avliva en vaktel även för den som inte tänkt det, på grund av sjukdom eller skada.

Vaktlar är små fåglar som går snabbt att slakta när man hunnit bli säker på vad man gör.

Den här sidan innehåller bilder på slakt, döda fåglar och styckning.

Slakt av vaktel för husbehov

Bedövning

Innan slakt ska vakteln bedövas så att den är inte är vid medvetande. Det är ett lagkrav i Sverige.

Den vanligaste formen av bedövning i Sverige vid hemslakt är slag mot huvudet. I princip kan det ska på två sätt:

• Slag mot huvudet med tillhygge, t.ex. en stor sax eller kraftig pinne. Man håller i vakteln med en hand och slår med andra handen, alternativt så håller en person i vakteln och en annan slår den.
• Slag med huvudet mot en hård yta, t.ex. en bordskant eller huggkubbe. Man håller i vakteln och slår huvudet snabbt nedåt.

Att slå mot huvudet kan vara nervöst för den som är själv och ska hantera två händer samtidigt, särskilt om man inte är van. Det här är också det steg som man som nybörjare brukar tycka är obehagligast. Det viktigaste är att slaget görs snabbt och blir så hårt att det faktiskt gör fågeln medvetslös. Välj den metod som gör att du känner dig säkrast på att du klarar det.

Oavsett vilken metod man väljer ska man slå mot bakhuvudet. Vaktlar har tunna nackar och känsliga huvuden, ofta blir själva bedövningsslaget dödande.

Avblodning

Efter bedövning ska vakteln avblodas genom att halspulsådrorna skärs av. Det är ett lagkrav i Sverige.

Enklast med så små fåglar som vaktlar är att helt enkelt klippa av hela huvudet med en stor vass sax eller sekatör. Att hugga med yxa är mer kraft än vad som behövs. Att skära upp halsen med en vass kniv går också bra om man är bekvämare med det.

Om man klipper av nackkotorna kommer vingar flaxa och andra muskler rycka, eftersom det blir ”kortslutning” i nerverna i ryggraden. Man får hålla om slaktkroppen med händerna med halsen nedåt tills blodet rinner ut och ryckningarna avtar.

Styckning och tillvaratagning

Vaktlar är enkla fåglar att ta tillvara, eftersom dom har mjuka ben och tunn hud som lossar lätt. Jag använder sällan mer redskap än sax, fingrar och ev. en liten vass kniv.

Plocka eller flå?

Det första man behöver bestämma är om man ska plocka eller flå. Vill man ha skinnet kvar vid tillagning behöver man plocka fjädrarna genom att rycka loss ett par i taget, vilket inte är så svårt hos just vaktlar. Eftersom det tar mer tid än jag tycker det är värt väljer jag själv att flå, men förutom det steget blir processen lika om du har plockat fjädrarna.

Flå en vaktel

Det första steget är att klippa av fötterna och underbenen i fotleden. Jag sparar fötterna åt sidan till buljongkok. Sen skär jag ett litet snitt i huden i ljumsken, där benen möter buken, och lossar med fingrarna huden från köttet på först benen och buken.

Sen går jag vidare och lossar huden med fingrarna runt nästan hela kroppen, men undviker att rumpan & nedersta buken för att inte pressa ut avföring ur tarmarna. När man har lossat huden runt hela kroppen klipper man av vingarna i lederna vid ”axlarna”, och genom att hålla i vingarna i ena handen och kroppen i den andra kan man enkelt dra av hela huden. Fjädrarna runt rumpan sitter kvar i det här läget.

Ta ur kroppen

Dom inre organen behöver tas ut, men man vill undvika att göra hål på tarmarna (som innehåller avföring) eller gallblåsan (som innehåller illasmakande galla).

Jag öppnar kroppen genom att klippa upp muskler och hinnor precis under bröstkorgen, och sen böjer jag upp den för att kunna se in i bukhålan.

Tarmarna ligger samlade inneslutna av hinnor som fäster i bukhålan. Genom att klippa av hinnornas fästen faller tarmpaketet ur av sig själv, och sitter då fast i kroppen enbart i kloaken. Jag klipper då runt kloaköppningen med marginal, för att få bort tarmpaketet, svansen och fjädrarna som sitter kvar.

Inuti kroppen finns nu kvar lever och gallblåsa, hjärtat, testiklar/äggstock, lungor, mage och strupe med krävan fram på halsen. Alla organen behöver tas ut, tänk då på:

• Spräck inte gallblåsan (ett litet mörkt organ som sitter fast mot levern).
• Lungorna (klarröda mjuka organ) sitter rätt fast under revbenen, tas enklast ut genom att skrapa med fingrarna upp mot bröstkorgen.
• Krävan fram på halsen innehåller förmodligen mat, även om den inte är lika fylld av bakterier som avföringen är det enklast att lossa strupe och kräva om man inte gör hål på själva krävan.
• Om du har slaktat en tupp ligger testiklarna inne i kroppen som vita bönformade organ: Stora hos en könsmogen tupp, små hos en ungtupp.
• Om du har behövt slakta en värpande höna finns det ägg i flera stadier inne i kroppen: Från äggulor i olika storlekar vid äggstocken till mer eller mindre färdiga ägg i äggledaren.

Ta tillvara inre organ?

Jag tar tillvara levern och hjärtat vid slakt. På levern klipper jag bort biten där gallblåsan fäster och slänger, för att inte råka öppna den. Hjärtat sitter mitt i bröstkorgen och är enkelt att ta ut med fingrar och sax. Jag lägger dom helst i en skål kallt vatten under slakten, då hålls dom fräscha och blodet lakas ur.

Om du inte själv uppskattar smaken av inälvsmat men har katt eller hund, så är allt utom tarmar & gallblåsa något som kommer uppskattas.

Ta hand om slaktkroppen

Tvätta rent slaktkroppen under rinnande vatten när allt är klart.

Vaktelkött är mört och saftigt, och jag har inte märkt något behov av att låta köttet möras under någon längre tid. Framförallt inte om det rör sig om unga tuppar, som det oftast gör.

Jag lägger oftast köttet i kylen i en plastpåse i ett dygn, och sen i frysen om jag inte tänker laga till det direkt. Vill man använda bröstfiléerna separat kan det vara smidigt att skära loss dom innan frysning.

För idéer om tillagning: Läs t.ex. ”3,5 måltider från samma fåglar”.